Karin Axelsson
Hälsa & Fitness
Annons
Annons

Min son som förebild

Tänk vad barn orkar hålla igång! Kanske är det därför de behöver sova desto fler timmar? Men oavsett är det fashinerande vilket tempo de håller och hur mycket energi de har.

Wilmer är nu drygt ett år och har kunnat gå i ca fyra månader och innan dess kröp han från att han var sju månader. Sedan han lärde sig att ta sig fram för egen maskin är det så gott som aldrig en lugn stund hemma hos oss. Han sitter still när han ska äta och i barnvagnen, men i övrigt springer han runt hela tiden.

Han gillar att springa och gömma sig, han springer och tar i saker han inte får ta i, han öppnar lådor och river ut saker… Ja, listan kan göras lång på sådant han gillar att göra på dagarna. Den energin och den nyfikenheten behöver jag inspireras av! Det tror jag vi alla vuxna behöver ibland.

Varför tappar man “springet i benen” när man blir tonåring och vuxen? Om vi alla hade bara lite av det skulle färre vara överviktiga och fler må bättre. Det är jag säker på! För jag tror på att rörelse i vardagen är det viktigaste. Gör man det kommer ofta viljan att äta tillräckligt och balanserat ändå. Just nu får jag lite vardagsmotion genom att gå fram och tillbaka på en perrong medan jag väntar på mitt tåg. Ett sätt att använda lite dötid till något bra! Men jag gör inte som Wilmer och springer fram och tillbaka. Så inspirerad av honom har jag inte blivit ännu…

En bild på när Wilmer för en gångs skull inte är rörlig, men hans mamma får röra på sig desto mer. 🙂

1 kommentar

Lämna en kommentar

Annons
Annons