Karin Axelsson
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Kitchenstories

När Smilla kom till världen

Sista bilden på mig som gravid innan vi åkte in till BB togs i söndags.
Det har gått några dagar sedan jag var inne och skrev här senast. Som ni kanske förstår eller vet så beror det på att vår dotter Smilla kom till världen häromdagen.

I måndags hade jag tid för ett ultraljud. Eftersom jag då hade gått åtta dagar över beräknat datum ville man se att det fanns tillräckligt med fostervatten och mäta ungefär hur stor bebisen var. Det upptäcktes då att bebisen låg vänd med huvudet uppåt och det bestämdes att jag behövde åka in till Danderyd BB för att besluta hur detta skulle hanteras.
Eftersom bebisen inte verkade vara alltför stor bestämdes det att jag skulle komma in dagen efter för ett vändningsförsök. Om det gick vägen så skulle förlossningen sedan sättas igång.
Jag och mannen åkte hemifrån tidigt på tisdag morgonen och checkade in på förlossningen med packade väskor. Det kunde ju vara så att vi skulle behöva stanna några dagar om förlossningen sattes igång. Jag undersöktes, men det visade sig att bebisen aldrig behövde vändas då den gjorde det själv under förmiddagen. Så framåt eftermiddagen sattes jag igång.

Det går att hitta bra lunchmat på Danderyds sjukhus. Här min lunch på tisdagen precis innan jag sattes igång. En hälsotallrik med kyckling, ris, keso, avokado och grönsaker.
Eftersom kroppen inte satte igång värkarna själv så tog det lite tid innan de började komma. Framåt kvällen och in på natten började jag känna av värkar, men det som var ännu mer besvärande var att jag var tvungen att ligga i samma läge hela tiden för att motverka att bebisen skulle vända på sig igen. Jag låg fastbunden på rygg. Både den och rumpan domnade bort totalt.

På onsdag morgonen tilltog sedan värkarna rejält. Lustgasen var då min bästa vän kan jag säga. Vattnet gick, dels av sig själv och dels genom att de spräckte hål på den andra hinnan. Efter ett par timmar med kraftiga värkar så ville jag ha hjälp med att dämpa dem mer än bara lustgas så jag fick ryggmärgsbedövning. Vid Wilmers födelse hade jag bara lustgas, men om jag hade vetat hur skönt det var med ryggmärgsbedövning hade jag tagit det då också.

Sista gravidbilden. Detta var innan det jobbiga började…


Värkarna gick bättre att ta nu och det gick ytterligare några timmar. Framåt eftermiddagen började värkarna avta något och för att jag skulle kunna öppnas mer så behövde jag få hjälp att öka på värkarna. I samband med att detta gjordes uppmärksammades det att bebisen inte mådde bra under värkarna. Helt plötsligt mådde bebisen inte alls bra och det förändrades inte även om jag bytte ställning. Läkarna beslutade att jag skulle in i operationssalen för ett akut snitt. Plötsligt befann jag mig i en sal med en mängd sköterskor, barnmorskor och läkare runt omkring mig. Alla var extremt proffsiga hela tiden och vi kände oss lugna med att de hade kontroll på situationen, men det var ändå omtumlande att plötsligt behöva snittas akut.
Jag fick bedövning, hela underkroppen domnade bort och strax därefter plockade de ut vår bebis. Vi har hela tiden anat att det har varit en flicka, men inte vetat. Nu fick vi veta att det var en flicka; en frisk och fin sådan, som började skrika direkt. Varför hon inte hade mått bra under värkarna i magen var för att navelsträngen var virad två varv runt hennes hals.
När jag hade blivit ihopsydd var jag tvungen att skiljas åt från man och dotter då jag skulle till uppvakningssalen medan de skulle stanna på avdelningen en stund till. Jobbigt att behöva vara ifrån dem samtidigt som jag var så tacksam och glad för vår lilla flicka. Efter en knapp timme kom de till mig och strax därefter kunde vi alla bege oss till BB-avdelningen där vi skulle bo.

I ett och ett halvt dygn bodde vi i ett rum på BB’t tills vi kunde åka hem idag vid lunchtid. Vistelsen där var behövlig för att jag och bebis skulle återhämta oss och mysig då den gav möjlighet för oss att få vara nära vår dotter så mycket som möjligt. Det enda jobbiga var att behöva vara borta från Wilmer så länge.

Smilla, som hon heter, är den finaste bebis som man kan tänka sig. Det är ljuvligt att få vara inne i bebisbubblan och njuta av att bara vara nära och mysa. Enda fördelen med att jag blev snittad och nu har veckor av läkning och återhämtning framför mig är att jag inte kan göra så mycket annat än att bebismysa och ta det lugnt med familjen. Men det är klart att jag gärna hade sluppit vara så begränsad som jag är nu med ett snitt, som fortfarande smärtar.

Ljuvligt att sniffa på små bebisfötter!
Att vara hemma hos storebror är ljuvligt. Han har längtat efter sin syster “Millas”, som han kallar henne och verkar vara så stolt över henne. Nu har vi en härlig sommar framför oss när hela familjen kommer vara tillsammans. En sommar fylld med massor av bebismys!
Välkommen till världen och till oss, lilla Smilla!

Lämna en kommentar

Annons
Annons