Att få vara ute på dagen och ta vara på ljuset det är lyx. Att kunna köra ett träningspass vid vattnet när solen skiner gör mig galet tacksam. Att få vara hemma med sina barn och ha det som huvudsyssla är det bästa jag vet. Jag trivs verkligen med att vara föräldraledig.
Sådana tankar hade jag idag när jag stannade en stund vid vattnet efter att vi hade tränat mammaträning. Då hade bebis Smilla precis somnat, men under träningspasset var hon vaken hela tiden. Man märker tydligt att hon börjar bli äldre och därmed är vaken mycket mer. Att ligga i vagnen när mammorna tränade var ingen höjdare idag så hon fick hänga med i famnen när jag gjorde utfall och benböj eller ligga på min matta när vi tränade andra övningar. Att träna med sin bebis fungerar (oftast) väldigt bra. Bara man har lite fantasi och inte har för höga pretentioner.
När jag var och lunchade med mina kollegor för ett par veckor sedan var det trevligt att träffa dem och höra senaste nytt från jobbet. Men just nu längtar jag inte dit alls. Dagarna hemma med bebis och barn är alldeles för härliga för det.
Jag ska vara hemma i ett år, vilket låter länge, men som kommer gå så fort fort. Därför stannar jag ofta upp och tänker på hur tacksam och lycklig jag är här och nu. Det här är en tid i livet som inte kommer komma igen. Och då gäller det att ta vara på den.
Just idag har jag varit lite extra tacksam. Tror säkert att det har att göra med mitt pepp i morse. Att börja dagen så gör skillnad. Prova själv att tänka på några saker som du är tacksam för innan du går upp eller peppa dig mentalt inför något du ska göra den dagen. Det ger en helt annan inställning, som färgar av sig på hela den dagen.
Nu knyter jag snart ihop säcken för den här dagen. Jag skickar tacksamhet till stunden vid vattnet, bebisgoset, sagostunden med barnet och mycket mer. Samtidigt hoppas jag att jag får sova någorlunda mycket i natt. För det är ingen självklarhet för tillfället.
Vissa dagar är helt enkelt lite bättre än andra!