Egentid i bilen
Efter en eftermiddag, kväll och natt i Östergötland åkte vi idag vidare till Öland. I bilen var det jag och barnen och eftersom de antingen sov eller såg på film kunde jag sträckköra till Kalmar. Det är inte så ofta jag kör bil så långt eller ens åker långa sträckor med bil och det är jag glad för. Gillar ju inte det här med att sitta stilla långa stunder och just i en bil finns det ju verkligen inte några andra alternativ än att sitta stilla.
Men idag märkte jag att jag liknade bilfärden med att vara ute och springa. För idag gav den mig nästan samma sköna upplevelse. Visst saknade jag att få röra på benen, att komma upp i puls och att bli svettig. Men rent meditativt och psykologiskt var bilkörningen idag på samma nivå som en löptur är.
Eftersom barnen klarade sig själva kunde jag gå in i mina egna tankar och låta dem snurra runt. Jag lyssnade på podcasts medan jag körde genom vacker natur och fick njuta av fält, sjöar, små stugor och kor i hagarna. Och på en plats, strax innan Oskarshamn där vi stannade till lite kort, fanns alla dessa fina vitsippor.
Så att köra de 25 milen var faktiskt riktigt njutbart. Jag fick tid för mig och mina tankar. Lite egentid i bilen, helt enkelt.
Sedan var det skönt att komma fram till fina Öland och checka in till nybäddade sängar och havsutsikt. Här kommer vi nu spendera några dagar innan vi beger oss hem igen.
Vad härligt det låter, och det är verkligen bra att passa på att njuta av sin egentid – ovett var man är!
Det blir ju liksom inte så mycket egentid annars så man får ta varje tillfälle i akt. 😉
Åh vad skönt när man lyckas få den mentala ron i bilen….! 🙂
Kram M
Inte varje gång det är på det viset så man får passa på att njuta när det går! 😉
Bra gjort att kunna fokusera med barn i bilen!
Med snälla och lugna barn är det ingen match! 😉
Så skönt när man kommer in i den där meditativa känslan. Jag får nästan alltid den när jag springer i skogen eller där det inte är så mycket folk. Grymt att kunna få samma känsla när man kör.
Underbara känsla!