Karin Axelsson
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Lifestories

Besviken och förhoppningsfull

Det händer då och då, ungefär var tredje månad, att jag får en stark smärta i höger skinka. Det gör så ont att det begränsar mig helt och att träna är inte att tänka på då. För ungefär två veckor sedan var det dags igen och efter ett par dagar gick jag till läkaren. Han gav mig smärtlindrande och inflammationshämmande medicin och när jag tog den försvann smärtan. Så var jag med på ett tungt träningspass och fick efteråt betala med samma starka smärta, men vid höger skulderblad istället. Jag besökte en annan läkare och han menade att det beror på min dåliga rygg och att nerver ligger i kläm. Rådet jag fick av honom var att invänta att smärtan försvinner samt ta hjälp av en sjukgymnast för att veta om och hur jag kan träna.

Nu har jag inte ätit medicinen på några dagar och smärtan är så gott som borta. Men jag är fortfarande deppig och besviken över det här. Jag förstår ju att något inte är som det ska när jag återkommande får en så pass stark smärta. Den begränsar mig så mycket och varken naprapatbehandling eller eget sunt förnuft med träningen fungerar inte. Inte i längden i alla fall. Jag som älskar att röra på mig och vill kunna springa en runda eller köra ett tungt styrkepass när jag känner för det tycker att det är grymt frustrerande att behöva låta bli att träna helt.

Karin sommar (9)
juniutmaning knäböj

Men att gå runt och vara besviken och knäckt leder ju inte till något bättre. Så därför försöker jag tänka positivt. Mina tidigare försök att få bukt med den återkommande smärtan har inte fungerat, men om jag tar hjälp av en sjukgymnast eller en personlig tränare hoppas jag på att hitta en lösning. Att jag inte ska träna tror jag inte på. Däremot kanske jag måste anpassa min träning mer, träna lite skonsammare under en period och vara mer lyhörd till kroppen för att problemet med smärtan ska försvinna.

Något som jag är glad för är att jag i samarbete med Private Training Online ska jag få hjälp med personlig träning framöver och de kommer ta hänsyn till min situation och mina förutsättningar. Med hjälp av deras digitala verktyg kommer jag att få full coachning vad det gäller träning och kost. Förutom att jag ser fram emot att få hjälp och tips av experter inom träning gläds jag också åt att få lite push och pepp. För hur träningsmotiverad jag alltsom oftast än är så behöver jag då och då en spark i baken.

Hur upplägget kommer se ut vet jag inte riktigt än, men jag ser fram emot det med förhoppning om ett starkare och mer smärtfritt jag. Lovar att uppdatera er om hur det går!

4 kommentarer

  1. Personlig träning online är nog toppen. Men det kommer inte hjälpa mot dina besvär. Det låter som du har någon form av obalans i kroppen efter graviditet och förlossning och jag skulle råda dig till att ta reda på VAD sen när du/ni hittat grundorsaken kan nog en pt hjälpa dig vidare. Men grundorsaken till dina problem hittar inte en ptonline. Den naprapaten du gick till var nog inte kompetent nog. Gå på rekommendation då det finns många som har begränsade kunskaper. Jag var varit hos två naprapater som varit kassa men tillslut hittade jag en i Göteborg som kunde hjälpa mig på riktigt.

    1. Det är nog som för många andra med smärtor/problem, man får söka hjälp hos olika experter tills man “hittar rätt”. Jag testar detta nu och hoppas på att det kan hjälpa. Självklart är det bättre att ta hjälp av någon man träffar rent fysiskt. Vi får se om det är det som måste till.
      Naprapaten jag gick till tidigare kändes kunnig, men det är möjligt att han inte hade full koll.
      Tack för dina tips och vad bra att du hittat bra hjälp till slut!

  2. Hej Karin!

    Du – jag förstår dig – har man som jag gått med förlamningsskadad kropp i snart 24 års tid så sätter det sina spår. Känns som det mesta börjar ge upp och det man kommit undan med i form av kompensation från kroppen tidigare börjar slita på kroppen. Jättejobbigt kan det kännas men man får kämpa på. Jag har gått en massa hos sjukgymnast men inte blivit riktigt bra hjälpt där och går nu hos naprapat. Svindyrt verkligen men vill gärna ge det en chans. Han har iaf hjälpt mig med magrehaben. 🙂 Han är utbildad på mammamageträning och fick mig att äntligen hitta rätt och isolera transversus. Jag är fortfarande jättesvag (så det inte syns att jag drar in magen i princip när jag aktiverar), så jag kör fortfarande egna varianter där jag hittar musklerna bäst istället för att köra med appen, men trots detta och att magen fortfarande putar av att de inre musklerna är så svaga, så har det haft effekt på min magmuskeldelning som gått från 3 fingrars bredd avslappnat och 2 med lätt aktivering, till 2 respektive 1. 🙂 Han är dock väldigt restriktiv med vad jag får träna i övrigt och vill helst att jag just nu bara gör magövningarna, promenader och lite lätta roddövningar för bröstryggen. Jag har hållit på mycket med yoga och älskar armbalanser osv men efter senaste graviditeten har jag haft problem både med höger SI-led, smärta kring ljumske/blygdben av och till och värk i handleder, armar och axel. Så surt, och det är knepigt när man inte får träna det man gillar och som brukar kunna vända humöret när det känns tungt. Men jag tänker att jag ju vill hålla i längden och att det viktigaste är att jag klarar min vardag på ett bra sätt. Kroppen ska hålla för att leka med barnen, lyfta och göra praktiska saker i hemmet, handlederna ska hålla för att jobba med dator osv så jag försöker göra det mesta av det jag gör. Hjälper ju inte att träna om man gör mer skada än nytta eller om man har någon bild i huvudet av vad det betyder att leva hälsosamt om det faktiskt inte är det optimala för en själv just nu. Så istället tänker jag. BACKA! Göra det jag kan som jag vet bygger från grunden. Hitta andra sätt att vända humöret. Njuta av promenader och frisk luft. Be/meditera. Dansa loss till bra musik. Gosa och busa med barnen. Använda tiden jag inte lägger på träning på något av ovanstående eller annat jag vill och behöver göra. O.s.v.

    Det där med olika långa ben och snett bäcken och rygg dras jag också med efter min förlamningssjukdom och jag tycker det är knepigt. Kroppen anpassar sig ju men det kan bli problem med tiden menar vissa. Men börjar man försöka rätta till det kan man få problem av det istället eftersom kroppen är van att göra på sitt sätt. Tror det krävs massor av tålamod och att man får prova sig fram. För några år sedan hade jag jättemkt problem med smärta i ryggen om jag promenerat två dagar i rad. Jag la i en sula som kompenserade en del av min benlängdsskillnad och har sluppit problem sedan dess fram till nu efter min tredje graviditet. En stor del av mina problem har säkert att göra med att jag inte har tillräckligt stabila muskler kring bäckenet och att de förändringar som graviditeterna lett till i själva skelettet och ligamenten gjort att musklerna blir överansträngda. Så därför tar jag det lugnt med stretching och stretchar måttligt fast jag känner mig stel. (Strävar efter normal rörlighet men inte mer än så, d.v.s. inga crazy öppna yogahöfter.) Istället satsar jag mer på stabilisering och att stärka musklerna så gott det går. Men jag tror också en del av mina problem kan ha att göra med att läget förändrats och att jag kanske behöver justera om detta med sulan i skon igen. Dock inte riktigt orkat experimentera med detta utan vill jobba med en sak i taget.

    Blev långt detta, sorry, men tänker att du kanske kan få något litet pepp eller tips från mina erfarenheter. 🙂

    Hoppas du får bukt med besvären! OCH JÄTTEBRA att du går ut och delar med dig av dina problem, för det är så lätt i dessa sociala-medier-tider att bara jämföra sig med till synes perfekta människor och där man kan serveras en ganska skev bild som att alla, spec. bland hälso- och träningsbloggare, har perfekta kroppar där påfrestningar som t.ex. graviditeter och annat är något som man bara förväntas segla igenom utan att det får lämna några spår i kroppen. Så BRA att du är med och bidrar till en mer balanserad bild! <3

    1. Tack för din kommentar! Det ger verkligen en djupare förståelse för mig om hur viktigt det är att lyssna på kroppen och låta bli träning när den skadar mer än stärker. Men visst är det svårt och jag förstår att du har det kämpigt! Du tänker och gör verkligen klokt och vad härligt att du hittat en bra naprapat till slut. Det är nog som du säger; man får leta tills man hittar bra läkare/sjukgymnast/naprapat.
      Tack för ditt stöd! Stor kram

Lämna en kommentar

Annons
Annons