En morgon förra veckan när vi var på Kreta ringde klockan strax innan solen skulle gå upp. Det var inte jätte tidigt eftersom solen går upp vid strax innan halv sju den här tiden på året. Det är ju i gryningsljuset, och i skymningsljuset för den delen, som allt är som vackrast och jag ville ta tillfället till att uppleva det under en promenad.
Smilla fick följa med i vagnen då hon sov oroligt och jag förstod att hon skulle ha svårt att somna om när hon märkte att jag gick upp. Med henne i barnvagnen gick vi först ner till havet.
Jag älskar att vara på tomma stränder, innan någon annan har hunnit dit för dagen och allt är stilla och rofyllt. Solen syntes inte bakom bergen, men den hade börjat färga himlen rosa av sitt sken. Det var verkligen fint att stå där och njuta av allting.
När vi lämnade hotellområdet hade solen börjat dra sig upp alltmer och jag kunde se den sticka fram bakom bergen och växtligheten.
Jag gick genom byn och ner till hamnen. På vägen skymtade vi havet mellan varven och medan vi gick blev det allt ljusare på himlen.
Framme i hamnen hade Smilla just somnat om i vagnen, men jag stod där en stund och njöt av det glittrande havet och solens ljus på byggnaderna.
På vägen tillbaka till hotellet fick jag gå med solen i ögonen, men det gjorde verkligen ingenting med tanke på hur vackert det var.
Nu funderar jag på när jag ska göra samma slags morgonpromenad här hemma. Även fast vi inte bor vid havet är det ju vackert vid gryningstid och det skulle vara mysigt att ta sig ut då bara för att fotografera allt det fina.
Åh det ser verkligen helt magiskt ut! Älskar när ljuset är sådär gyllene’ vilken start på dagen!!!
Morgonljuset är verkligen något alldeles extra!