Transportcykling

Visserligen bor vi ganska långt utanför stan, men inte för långt för att kunna cykla till jobbet. Det var i alla fall vad jag tänkte när jag satte mig på cykeln tidigt igår morse. Jag visste att sträckan var närmare fyra mil, kunde ana att det skulle ta ett bra tag och jag var grymt taggad på att ta reda på hur länge och om det skulle vara jobbigt.

Första timmen cyklade jag i mörker. Sedan blev det allt ljusare. Jag trampade på och försökte hålla ett okej tempo. Hade en önskan om att vara framme på kontoret på två timmar. Men ju längre tid jag cyklade desto säkrare var jag på att jag inte skulle klara det. Jag är verkligen ingen snabb cyklist, har ingen snabb cykel och med tanke på alla rödljus som jag fick stanna vid förstod jag att min förhoppning var för optimistisk. Att det skulle ta lite längre tid gjorde inte så mycket. Huvudsaken var att jag orkade trampa på och kunde njuta under tiden. Det enda jag inte njöt av var mina iskalla fötter. De hade behövt ett extra par tjocka strumpor.

Den här fina solen ni ser på bilderna var den sol jag fick njuta av när jag cyklade hem på eftermiddagen. På morgonen var det desto mer mulet.

Sista biten som jag cyklade genom stan innan jag var framme på kontoret tog längst tid. Jag gillar verkligen inte att cykla i Stockholm med all trafik och alla rödljus. Efter nästan två och en halv timmar och dryga 37 kilometer var jag till slut i alla fall framme på jobbet och skyndade in till duschen.

Att kunna cykla till jobbet är fantastiskt! Att få kombinera transporten med träning och frisk luft är så härligt. Jag kommer garanterat göra det igen, men det kommer inte ske varje dag. Att cykla två och en halv timmar så där på morgonen tar trots allt en del på krafterna.

När jag sedan skulle hem från jobbet valde jag att cykla till Karlbergs station och ta pendeltåget därifrån. Jag gick av en station innan min tågstation och fick på så sätt cykla ytterligare en 7-8 kilometer. Och så fick jag se den fina solnedgången. Det var det så värt!