Minns ni att jag skrev om ICA-Klassikern för någon månad sedan och att jag då anmälde mig för att vara med? Första delmomentet i den är Vätternrundan och det är just den jag håller på och tränar för att klara av. Det blir inte någon daglig cykling för mig, men jag försöker få in det så ofta som möjligt. Den här veckan har jag cyklat en hel del och i fredags kunde jag bocka av hela 44 kilometer cykling. Jag tog nämligen cykeln till jobbet, en sträcka på runt 37 kilometer. Så bara genom att cykla till jobbet kan jag beta av en betydlig sträcka av de 300 kilometer, som Vätternrundan består av.
Ju mer jag cyklar desto mer imponerad blir jag av alla som har cyklat Vätternrundan. För 300 kilometer är ju hur långt som helst! Om jag skulle ställa upp i det loppet på riktigt någon gång skulle jag visserligen göra det med en mycket bättre cykel än den jag har nu. Och nog för att jag har ett starkt pannben och inte är den som ger upp. Men jag vet inte…. Att cykla så långt i ett sträck är nog inte riktigt för mig.
Något jag i alla fall uppskattar väldigt mycket när det kommer till cykling är allt vackert jag får njuta av under tiden jag cyklar. Här kommer bilder från min transportcykling till jobbet, som den ser ut i ett grönskande maj.
Det var tidig morgon när jag cyklade, men solen hade redan hunnit ganska högt upp.
Efter ungefär en tredjedel av sträckan till jobbet cyklar jag förbi sjön och den sträckan är nog den finaste. En spegelblank sjö i den tysta morgonen ger verkligen harmoni och glädje.
En annan väldigt fin del av sträckan är när jag en stund senare kommer till skogspartit som inleds med en fårhage. När jag cyklade förbi där i fredags morse såg jag inga får, men istället fina gullvivor och en massa grönska.
Vid den här platsen fyllde jag på med lite energi och vatten innan jag trampade vidare.
Visst gillar jag att cykla. Missförstå mig inte. Men med tanke på att jag tycker att fyra mil är ansträngande att cykla, vad ska jag då tycka om 30 mil?
Nåväl, i ICA-Klassikern har vi mer än två månader på oss att cykla dessa 300 kilometer. Än så länge har jag cyklat 123 kilometer. Inte så långt kvar tills jag är halvvägs alltså!
Magiska foton! 🙂
Men jag håller med; 300 km är GALET långt. Men man ska väl aldrig säga aldrig…. 😉
Allt går om man vill. Men då ska man verkligen vilja! 😉
Jag tycker du är duktig som gör ICA klassikern! Jag cyklade vättern förra året och det var fruktansvärt! Nu hade jag också världens bästa väderförhållanden men urs, det är för långt. Aldrig mer säger jag bara. Men det är ett av de bästa minnena jag har – när jag gick i mål.
Grymt att du klarade av den!