Förskolehämtning

De senaste fredagarna har det fallit sig så att jag har hämtat barnen från förskolan med vagn och sparkcykel. Annars blir det oftast att jag hämtar dem med bil eftersom jag tar det på vägen hem och vi trots allt har tre kilometer till förskolan enkel väg, vilket är lite långt att gå för barnen.

Dessa fredagar har det varit varmt och soligt på eftermiddagen och vi har inte haft någon tid att passa efter förskolan. Då har det varit mysigt att ta sig hem till fots. Och tur är det att vi inte har haft någon tid att passa för i barnens tempo tar det över en timme att gå hem från förskolan.

Utanför barnens förskola växer så fina rosenbuskar och när vi passerar dem på morgonen luktar de alltid så gott från dem. Barnens förskola är för övrigt bra på alla vis. Den ligger precis vid skogen och de har en stor gård att leka på.

Wilmer gillar sin sparkcykel skarpt och han orkar sparka sig hem hela långa vägen. Smilla är lite för liten för att orka cykla trehjuling hela vägen hem så hon får sitta i vagnen. Men mellan varven vill hon gå eller springa så under våra promenader blir det ett evigt upp och ner i vagnen. Går vi förbi en lekpark vill de gärna leka en stund och så tar det sin lilla tid.

Eftersom jag är en person som vill vara effektiv med min tid och få mycket gjort kan jag bli lätt frustrerad av att gå dessa långsamma promenader. Men jag försöker låta det vara okej och tänker att det ska få vara på barnens villkor. En långsam promenad utan tid och passa blir som mindfulness i vardagen, ett tillfälle till att stressa ner och vara i nuet.

När vi till slut kom hem igår sent på eftermiddagen var det fortfarande soligt och varmt. Barnen var sugna på glass ute i trädgården så det var vad vi firade in helgen med.