Efter att vi hade varit och besökt det magiska vattenfallet Skógafoss dag två på vår Islandsresa åkte vi vidare med bilen. Vi körde österut och längst med kusten till den lilla byn Vík. Vi hade sett magiska bilder av byn, som låg inklämd mellan havet och bergen och såg fram emot att få njuta av att strosa runt där.
Visst var det fint i Vík och framför allt var det fascinerande med den kolsvarta stranden, den fina kyrkan som stoltserade högst uppe i byn och bergen som bildade en vacker ridå i bakgrunden. Men det var en väldigt liten by och det fanns inte så mycket mer att göra än att strosa runt en stund, blicka ut över havet och konstatera just detta.
Efter att vi hade stått på den svarta stranden en stund tog vi oss upp till platsen intill kyrkan. Där hade man fin utsikt över byn och det kändes lite som att befinna sig mitt i Sound of Music.
De vackra blålila lupinerna ramade in byn så fint, men husen i byn var egentligen ganska fula. Att gå runt bland dem var mest deprimerande faktiskt. Vi funderade på hur det skulle vara att bo så här avsides, i en liten by där det knappt finns en mataffär, och kände genast panik. Det var lagom att spendera en halvtimme där. Sedan var vi nöjda.
Innan vi lämnade den lilla byn Vík blickade vi ut över de magiskt vackra bergen och tog in dess storslagenhet. Men sedan kändes det lägligt att åka tillbaka på den väg vi kom. Nästa stopp gjorde vi vid en riktigt cool glaciär och den berättar jag mer om i mitt nästa Islandsinlägg.
Om du har missat mina tidigare inlägg om vår resa till Island så har du dem alla här.
