Karin Axelsson
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Workoutstories

Premiären av Tjejmilen21k – min race report

Tjejmilen21k 2018 - Karin Axelsson

Jag kände mig ändå bra förberedd inför denna halvmara. Nog för att det inte hade skadat att få några fler långpass i benen den senaste tiden, men i och med att jag har sprungit regelbundet några gånger i veckan hela vintern och därtill fått till ett par pass på 15 kilometer och ett på 20 kilometer så kändes det ändå som att jag skulle kunna springa en halvmara utan problem.

Tjejmilen21k 2018 - outfit

På morgonen tog jag det lugnt hemma. Kläderna hade jag lagt fram kvällen innan och eftersom väderleksrapporten utlovade sol och värme hade jag som plan att ta av mig tightsen och springa i de korta shortsen. Kompressionsstrumpor är ett måste när jag springer långt och jobb-tischan kändes som ett bra val att synas i.

Havregrynsgröt med protein

Jag fixade i ordning med det sista där på morgonen och åt en rejäl grötfrukost för att stå mig fram till loppet och under loppet.

Starten av Tjejmilen21k skulle gå exakt klockan 12.00 och min plan var egentligen att fylla på med någon mer energi någon timme innan. Men grötfrukosten mättade fortfarande när det närmade sig loppdags så det blev aldrig att jag fyllde på med något mer, något jag ångrade sedan när jag hade sprungit ungefär halva halvmaran…

Tjejmilen21k 2018 - på väg dit

Tjejmilen21k 2018 - på väg dit

För att slippa känna mig stressad tog jag ett tåg in till stan i god tid innan start. Från Hamngatan hoppade jag sedan på spårvagnen ut till Djurgården och Waldemarsudde. Sedan promenerade jag och alla de andra tjejerna den bit som var kvar till startområdet vid Biskopsudden.

Tjejmilen21k 2018

Där var det en härlig stämning med musik, glada miner och en sol som strålade. Jag var verkligen peppad!

Jag hann med ett stopp i selfiebåset och fick några foton tagna där.

Tjejmilen21k 2018 - Karin Axelsson

I startfållan var det trångt och härligt. Vi peppade varandra och hoppade av glädje till musiken som spelades. Här ser ni en bild på mig någon minut innan start. Märk väl tjejen i bakgrunden som gärna är med!

Tjejmilen21k 2018

Så gick startskottet och vi sprang iväg. I gruppen klockan 12.00 startade alla vi som hade som målsättning att springa loppet på under två timmar. Min måltid var som bekant att springa på 1:50 och jag höll mig därför strax bakom farthållaren för det.

Den första halvan av banan gick det bra att hålla det tempot. Jag låg på en snittfart på 5:10 minuter per kilometer, men när vi började komma upp till 15-16 kilometer fick jag en rejäl dipp. Jag tror att det var det uteblivna mellanmålet på förmiddagen som kan ha varit anledningen samt att det var rejält varmt i den strålande aprilsolen. Jag hade ju svart T-shirt samt inte tagit av mig tightsen, vilket jag hade haft som plan från början, och jag kände nästan av som ett solsting av värmen.

Tjejmilen21k 2018

Bansträckningen bestod av två likadana varv, vilket gjorde att jag visste väldigt väl hur sista halvan av loppet skulle se ut. Det var psykologiskt ganska skönt att ha koll på vad som komma skulle och båda gångerna jag passerade Djurgårdsbrunnskanalen vid den här platsen stod skyltmannen där och hejade på alla som sprang förbi.

All eloge till Skyltmannen som gav oss den energi han gjorde. Utöver hans insats var det ganska lamt med hejarop bland de som stod längst med vägarna och tittade på loppet, måste jag säga.

Jag kämpade på trots min dipp där vid ca fem kilometer kvar. Jag drack både vatten och sportdryck vid vätskekontrollerna och använde mig av mitt pannben. Det gick. Jag höll ihop och benen bar mig hela vägen i mål. Men mitt mål att springa på 1:50 kunde jag glömma. Det blev en tid på 1:55 minuter istället.

Så här ett par dagar efteråt ät jag ändå nöjd med min insats och jag är super glad att jag valde att vara med på premiären av Tjejmilen21k. Marathongruppen med sponsorer arrangerade verkligen ett riktigt bra lopp och det var en stämningsfull och härlig dag.

Vid målområdet träffade jag på flera vänner och kompisen Tina och jag tog sällskap därifrån. Jag var inte alls sugen på att ställa mig på en överfylld spårvagn så jag valde att promenera hela vägen från Biskopsudden till T-centralen. En skön promenad en dag då Stockholm levde upp i vårvärmen och mina ben behövde mjukas upp.

De flesta fotona är tagna av mig, men några är hämtade från Tjejmilens Facebooksida.

16 kommentarer

  1. blir ju nästan sugen på Göteborgsvarvet nu… Körde 16km i ett soligt dalsland i lördags o känner att jag kommer att bli väl förberedd, men får tänka om vad gäller att slå förra årets tid.. Men det är ok…

    det är så mkt dagsform på ett sånt långt lopp, sol o mellis o en massa kan ju ställa till det eller göra att det går toppenbra.. skönt att veta hur banan ser ut känner jag inför mitt GV..

      1. Den känslan kan ju grusas fort… Konstigt nog så är passen uppe i dalsland på landsväg dom som gått bäst i år, inser att hormonerna spelar mig ett större spratt för varje år vad gäller löpningen, o dom passen har gjorts när kroppen är på topp.. 🙂

Lämna en kommentar

Annons
Annons