Att göra det sista av någonting är lite sorgligt och vemodigt samtidigt som det är härligt. Som när vi tog årets sista dopp i slutet av augusti. Jag var ganska säker på att det då var det sista doppet för året som vi tog och det visade det sig också att det var. Att jag tänkte på det som det sista doppet för året när vi gjorde det har fått mig att minnas detta dopp i sjön som ett av de härligaste.
Igår gjorde vi något annat för sista gången i år, nämligen årets sista tur med Mustangen.
Så här såg det ut när vi för första gången i år åkte iväg på en familjeutflykt med vår kära Mustang. Det var för övrigt vår premiärtur med Mustangen någonsin och alla var glada och förväntansfulla.
Igår tog vi en kortare tur, mest för att komma ut en sista gång, inte för att vi skulle någonstans.
Vi åkte genom ett område i närheten av där vi bor där det är ännu mer lantligt än hemma hos oss. Det var fint att susa förbi alla gula träd och sommarstugor, som nu såg ganska så öde ut.
Att åka i Mustangen är en skön känsla. Det bullrar ganska mycket och är egentligen inte speciellt bekvämt, men det är mycket känsla i åkandet.
När vi kom hem igen lade mannen sina händer på den och gjorde den fin inför vinterförvaringen. Sedan fick den åka in genom den matchande garagedörren för att hänga där fram tills det blir vår nästa år.
Hej då, Mustangen, tack för i år!
När vi kom in igen från höstrusket där ute plockade vi fram det fikabröd som vi hade köpt. Var och en i familjen hade valt sin egen favorit och den mumsade vi i oss. Fika har vi definitivt inte gjort för sista gången för i år!
