Förr låg mitt fokus på hur långt jag sprang. Nu ligger mitt fokus på ATT jag springer.
Jag tänkte på detta igår när jag sprang min lunchrunda. Det är verkligen så nu för tiden att jag känner tacksamhet och glädje för varje liten runda jag springer, även om det bara handlar om korta sträckor. Bara det att jag kan springa är så underbart!
Jag känner knappt av mitt skadade knä alls nu för tiden. Inte alls när jag springer och bara lite när jag går ner i huksittning eller försöker göra utfallshopp. Tiden läker sår och det verkar stämma även för mitt knä.
Att kunna ha möjlighet att springa, utomhus i frisk luft och med fina vyer runt sig, det är något att vara tacksam för det.
Hoppas att du får en fin dag i kärlekens tecken. Sprid värme till alla du möter och ta hand om dig! <3
Sannerligen något att vara jättetaksam över!! Bästa sättet att få både motion o frisk luft…
Jaaaa! Spelar ingen roll om man lufsar eller springer jätte fort!!