Utloggade vid en fors i Montenegro

Från i fredags och hela helgen har jag och kollegorna på Pineberry haft konferenshelg i form av en resa till Sarajevo i Bosnien-Herzegovina. Vi kom fram till hotellet strax utanför Sarajevo på fredagen. Lite senare på helgen fick vi möjlighet att upptäcka staden Sarajevo. Innan dess var det fokus på själva konferensdelen samt en utflykt till Montenegro.

Under hela lördagen var vi på resande fot och fick då uppleva äventyr på riktigt. Jag kommer berätta mer om den forsränning som vi utförde på en fors mitt emellan Serbien och Montenegro inom kort. Det var verkligen riktigt äventyrligt, kan jag meddela! I detta inlägg vill jag istället fokusera på det faktum att vi varken hade Wi-Fi eller uppkoppling mot telefonnätet på hela lördagen och hur nyttigt det var för oss. Vi fick möjlighet att logga ut helt och kunde istället njuta fullt ut av den fantastiskt vackra natur som vi befann oss i.

Vi åkte med buss i flera timmar och sista sträckan med båt för att komma fram. Platsen vi kom till var en camp mitt ute i “ingenstans”. Den låg precis intill den turkosa floden och på andra sidan av den stoltserade de fantastiskt vackra, gröna bergen.

När vi förstod att på den här platsen skulle vi varken kunna komma åt internet eller ha möjlighet att kunna kommunicera via sms eller telefon blev vi först lite ställda. Men ganska snabbt fann vi oss i det och insåg att detta var nog nyttigt för oss. Det kan vara bra att ibland vara helt utloggad och inte ha möjlighet att veta vad omvärlden gör. Vi var i vår lilla bubbla och njöt av allt det vackra som fanns på denna plats.

Jag passade på att ta en del bilder. För såklart visste jag att jag ville dela med mig av allt detta vackra vid ett senare tillfälle.

Det fanns många platser för avkoppling på denna camp. De som jobbade där hade en väldigt avstressad attityd till livet och arrangemanget. Vi fick möjlighet att chilla en hel del medan vi inväntade att vi senare skulle få mat eller åka iväg på forsränningen. All tänkbar stress kunde rinna av oss och vi kom in i ett avslappnat mode. Vem blir inte avslappnad av att ligga och gunga i en hängmatta intill detta turkosa vatten, liksom?!!

På eftermiddagen var det dags för forsränningen och den vackra natur som vi befann oss i gav mig en sådan tacksamhet till livet och stunden. Att jag sedan fick en hel del adrenalin av själva forsränningen adderade bara positivt till upplevelsen.

När man är ute på forsränning finns det inte tid eller möjlighet till att tänka på andra saker. Du måste vara i nuet och stunden och ha fullt fokus på det. Också det är ett bra sätt till att koppla av och stressa ner. Du blir ett med naturen och det är så välgörande!

Att personalen på denna camp också serverade god mat gjorde inte saken sämre. Efter vårt forsränningsäventyr satt vi under detta tak och njöt av den varma brasan som brann i mitten och av hemlagad mat. Återigen var det så skönt att inte kunna koppla upp sig och lägga upp diverse Stories och bilder i sociala medier, vilket hade varit naturligt för många av oss efter den typen av äventyr som vi just hade varit med om. Vi kunde fortsätta att vara i nuet och njuta av den stund vi hade där och då.

I vårt uppkopplade samhälle tror jag att vi behöver mer av den här typen av platser där det inte går att vara uppkopplad. Jag behöver det i alla fall och mår bra av att få stunder med total närvaro i nuet. Min upplevelse på den där floden och intill den blev helt klart starkare av att jag kunde njuta av den fullt ut i stunden och så tror jag att det var för fler av oss.

Eftersom denna helg i Bosnien-Herzegovina, Serbien och Montenegro innehöll så mycket äventyr och magiska upplevelser lovar jag att återkomma med mer om detta. Ni som inte har testat på forsränning innan måste verkligen göra det. Jag berättar mer snart om varför!