Forsränning Montenegro – Vilket äventyr det var!

För några veckor sedan berättade jag om hur härligt det var att vara utloggad vid en fors i Montenegro. Jag lovade då att jag senare också skulle berätta om den äventyrliga forsränning som vi också gjorde där och här kommer det inlägget. Det var verkligen ett äventyr med forsränning i Montenegro!

Forsränning Montenegro

Vi hade rest till Sarajevo dagen innan och haft konferens hela dagen. Tidigt på lördagen åkte vi med en buss i några timmar för att komma till den flod som rinner mellan länderna Serbien och Montenegro.

Under bussfärden passerade vi gröna, lummiga berg, turkosa vattendrag och slingriga bergsvägar.

Efter ett antal passkontroller mot slutet av bussfärden kunde vi kliva av den stora bussen och fortsätta med minibussar den sista vägen ner till floden. Från en bro kunde vi se den stora, mäktiga floden dundra fram. Det var på just denna flod som vi några timmar senare skulle forsa fram.

Vi klev av minibussarna och blev upphämtade med forsränningsbåtarna. För att komma över till campen i Montenegro, som låg där på andra sidan av vattnet, var vi tvungna att åka båt.

När vi åkte över till andra sidan fick vi känna på lite av vad forsränning innebär. Vi märkte att flodens strömmar var starka, men det var ändå ingenting mot vad vi skulle få uppleva lite senare.

Den camp som vi hängde på var som ett litet paradis, inträngt mellan den turkosa floden och de höga bergen på andra sidan. Vi hade gått om tid att relaxa och ta det lugnt. Via länken här kan du läsa om hur skönt och nyttigt det var för oss.

Det var många av oss som gick runt och knäppte bilder. Det fanns så mycket fint att föreviga.

Personalen på campen berättade för oss att vi skulle hänga här i några timmar innan det var vår tur att paddla iväg på forsränningen. Så vi installerade oss, njöt av den ljuvliga maten som de bjöd oss på samt av solen och tillvaron där.

Den lilla vägen ledde bort till uteduscharna och relaxområdet.

Förväntansfulla hängde vi vid floden och funderade på hur detta äventyr skulle bli.

Vi stod och kollade när ett gäng innan oss åkte iväg på sin forsränning. I varje båt var det 6-7 personer samt en guide.

Så var det äntligen vår tur!

Alla på Pineberry fick på sig blå hjälmar, våtdräkt och flytväst. Vi fick instruktioner om att vi skulle lyssna på guiden hela tiden under forsränningsturen.

Snacka om att vi var taggade samt mer eller mindre nervösa!

Så bar det av!

Första sträckan var ganska lugn. Vi hann njuta av naturen och få in synken med varandra i paddlandet. Viktigt vid forsränning är att paddla enhetligt och att alla stannar upp att paddla så fort guiden skriker “stopp”.

Efter den lilla uppvärmningssträckan fick vi uppleva den första forsen och jag förstod då varför det var så viktigt att följa guidens instruktioner och paddla enligt dem. Om man inte gör det finns risken att de starka strömmarna tar över båten så att den välter eller att man åker in i en stor sten.

Vi gjorde alltså allt vi kunde för att följa guidens instruktioner. På bilderna här hade vi det dock lite lugnare och kunde softa för en stund samt plocka upp kameran.

Trots lite skräck mellan varven var forsränningen en galet rolig upplevelse. Som vi skrattade i båten medan vi skumpade fram på forsen!

Med tanke på högvattnet som rådde när vi var där gick forsränningsturen relativt snabbt. Guiden berättade att vår tur på ca 2 timmar totalt brukar senare under säsongen kunna ta det dubbla. Vi fick med andra ord uppleva mer action än man får om man är där längre fram på sommaren.

Efter ett par timmar paddlandes i båt var vi något omtumlade och känslan av att få komma upp på land igen var ganska så skön. Vi hade precis åkt forsränning på världens näststörsta flodbädd, näst efter Grand Canyon. Vilket grej och vilken upplevelse!!

Forsränning är utmanande, roligt och sätter ens förmåga att lyssna och samarbeta på prov. Den forsränning vi fick utöva bjöd dessutom på helt magisk natur. Jag är så glad över att få ha upplevt detta!

Möra, trötta och nöjda kom vi tillbaka till campen och fick njuta av ännu en god måltid där innan det var dags att återvända med bussen till Sarajevo och vårt hotell där.

Vandring i Montenegro

Medan vi paddlade i forsen var det några av kollegorna som valde att vandra i bergen istället. Här får ni några bilder från deras upplevelse, tagna av Stefan Mahlstein. Ni förstår nog att de också hade en magisk upplevelse. Naturen där i Montenegro är helt fantastisk!

Tänk att få sitta på den där bänken och blicka ut över det vackra landskapet. Det hade jag gärna gjort!