Igår fyllde Terese 37 år och hon berättar på sin blogg att läkarna tror att detta var hennes sista födelsedag i livet. Det finns inga ord som räcker till, men eftersom jag vet att hon vill att vi springer för henne stack jag ut och sprang för Terese imorse.
Jag har känt Terese via blogg- och träningsträffar i många år nu. Hon har under åren spridit så mycket energi och pepp via sina sociala kanaler, alltid med en positiv inställning till livet. Nu har hon plötsligt drabbats av en elakartad form av äggstockscancer och det känns så fruktansvärt orättvist.
#fuckcancer !!!!!
Jag vet att Terese vill att alla vi andra ska vara tacksamma för det vi har och njuta av de dagar och stunder vi som är friska har. Jag försöker verkligen göra det. Men jag gör det med en sorg i hjärtat. För jag lider så med Terese och hennes familj.
Imorse sprang jag till sonens skolgård. Det var varmt och tungt att springa, men jag sprang ändå. För jag gjorde det för Terese.
Jag pausade en stund där vid skolgården och passade såklart på att köra en omgång med armgång. Börjar känna mig allt bättre på det nu, vilket känns kul!
Det är precis sådana här stunder som är så viktiga att ta vara på. Att vara stolt och nöjd med en prestation, att njuta av en vacker morgon när fåglarna kvittrar och vinden är ljum, att orka fortsätta springa fast benen är tunga. Sådant är jag tacksam för.
Jag avslutade min träningsmorgon i skuggan i trädgården med lite rörlighetsövningar och stretch. Jag ber en bön för att Terese ska få bli frisk, att läkarna ska ha fel och att hon orkar kämpa. Det är alldeles för tidigt att behöva avsluta livet vid 37 års ålder. Jag vet att Terese är stark och har en grym vinnarskalle. Om det är någon som orkar kämpa så är det hon!
Bilderna ovan visar Terese, mig och ett gäng andra träningsbloggtjejer som tränar Barre på Studio Level för ett antal år sedan.
Grattis på födelsedagen, dagen efter, Terese! Du finns i mitt hjärta – hela tiden – jag skänker en slant till cancerforskningen och jag springer för dig! ❤️
Uppdatering den 14 juni:
Bara ett par dagar efter att jag skrev detta inlägg sövdes Terese ner. Detta efter egen önskan och för att hon skulle slippa känna den stora ångesten över att vara så svag. Natten till tisdagen den 11 juni tog hon sedan sitt sista andetag medan hennes familj var samlad runt henne.
Terese Alvéns öde är så tragiskt och jag lider så med hennes närmaste anhöriga. Hon som var den friskaste och sundaste person man kan tänka sig drabbades plötsligt av denna groteska sjukdom och sedan gick det på några veckor.
Det vi kan göra för att hedra hennes minne är att fortsätta samla in pengar till Cancerfonden – klicka här – och fortsätta sprida rörelseglädje samt springa för Terese. Det är vad jag gör, med en stor klump av sorg i hjärtat…