Jag är gravid för tredje gången och varje gång jag kommer till det här skedet av graviditeten, när magen börjar bli stor, slås jag av likheterna mellan att vara gravid och att vara fet. I alla fall med bukfetma är likheterna slående
Dessa likheter ser jag mellan att vara gravid eller fet:
🤰 Kroppsformen är densamma, dvs magen är stor och resten av kroppen smal.
🤰 Det är svårt att böja sig.
🤰 Det är lite av ett projekt att resa sig från sängen.
🤰 Att hoppa och springa känns inte bra.
Men där slutar likheterna. Och för egen del är jag såklart tacksam för det.
Det är en sak att vara otymplig och begränsad i vardagen. Men att öka risken för diverse sjukdomar, som hjärtinfarkt, stroke, diabetes typ 2 samt högt blodtryck, är såklart inte bra.
Att låta det gå så långt som till en hälsofarligt fet mage är svårt för mig att förstå. Jag är tacksam till att anledningen till min feta mage är en liten guldklimp till bebis istället.
Det här med att jag inte kan förstå hur det kan gå så långt kanske beror mer på mig än på något annat. När jag lade upp ett liknande inlägg på Instagram igår fick jag några kommentarer om att det är ledsamt att jag ser på det så. Det kan finnas en mängd olika anledningar till att andra är hälsofarligt feta och det finns inte bra förutsättningar för alla att ta tag i det. Naturligtvis kan det vara så och jag vill såklart inte klanka ner på någon. Snarare tycker jag synd om de som har det så och för egen del är jag tacksam till att slippa det.
Så missförstå mig rätt. Jag har själv svårt att förstå hur det kan gå så långt som till en hälsofarligt fet buk, men jag har bara mitt perspektiv. Jag hoppas såklart att vi i samhället och som medmänniskor kan stötta och hjälpa fler att hitta till en hälsosam vikt.
Ta hand om dig denna dag, du som läser!
Jag har skrivit liknande inlägg förr:
- Gravidmage vs bukfetma (från min första graviditet)
- Övervikt och graviditet (från min andra graviditet)
