Åh, vad det är nära nu. Om endast två dagar är hon beräknad och senast om 1 1/2 vecka är hon här. Här kommer ett inlägg med mina tankar om förlossningen och bebisen såhär två dagar till BF.
Jag har BF om två dagar!
Det är verkligen väntans tider nu, men jag har svårt för att sitta still. Vill fixa, dona, städa, promenera och träna. Och jag gör det både för att jag orkar och för att det är skönt.
Jag tvingar mig själv dock att sätta mig ner mellan varven och vila för att jag ska vara någorlunda utvilad när det drar igång. Som i helgen när vädret var ljuvligt och jag satt i rottingfåtöljen på vår altan och bara lapade sol. Så ljuvligt!
Mina funderingar går en hel del till förlossningen. Jag hoppas verkligen att jag ska få föda vaginalt, men eftersom jag har gått igenom ett akut kejsarsnitt tidigare vet jag att det inte går att ta något för givet.
Jag har både sprungit marathon och fött barn vaginalt tidigare. Det sägs att båda ska vara lika jobbiga. Men en förlossning pågår ju så mycket längre så jag skulle säga att det är jobbigare. Det beror såklart på, men jag förbereder mig för att det kan bli tufft.
Kraften i oss kvinnor i att föda barn är stark och jag ska använda all den kraft jag har för att få ut denna lilla godbit.❤️
Imorgon ska jag till Danderyd för att se om jag är mogen för att sättas igång. Om jag är det blir jag sannolikt igångsatt någon eller några dagar senare. Annars får jag vänta upp till en vecka. Bäst hade såklart varit om kroppen ville sätta igång sig av sig själv. Men än så länge verkar den inte vilja göra det.
Nu njuter jag de sista dagarna i denna ballonglika kropp. Kommer bli skönt att slippa den stora magen, även om jag älskar att vara gravid.
