Promenad i galen blåst

Den här dagen har verkligen bjudit på smått galet väder i form av blåst i 16 sekundmeter och ömsom sol, ömsom hällregn. När det regnade och blåste som mest på eftermiddagen idag och jag kände att det var dags för mig att ge mig ut på långpromenad för att komma upp i dagens och veckans alla steg var jag egentligen inte så sugen. Men eftersom jag inte hade någon lust till att promenera senare på kvällen hade jag inget val. Så jag gav mig ut med regnkläder på och huva långt ner över ansiktet. Som det blåste och regnade!

Jag piggnade till snabbt och tyckte att det var riktigt uppfriskande och härligt. Jag gick där utan podd eller musik i öronen, stolt över att det inte längre är svårt för mig att ge mig ut på rundor utan sällskap och utan något att lyssna på. Jag tycker nu att det är så skönt att få möjlighet att tänka klart och reflektera över saker och ting ordentligt istället.

Ganska snart slutade det hällregna och jag kunde fortsätta gå utan att bli direkt blöt.

När jag hade gått en bra bit och kom bort till vägen längs med fältet sken till och med solen och det var så galet fint. Det var ju därför jag hade gått ut: för att få uppleva detta vackra!

När man ser dessa bilder kan man knappt tro att regnet nyss hade stått som spön i backen och att vinden var så hård att jag knappt kunde hålla balansen under promenaden. Ej heller att det är februari och borde vara mitt i smällkalla vintern nu. Det är mycket som är upp och ner. Men vackert var det i alla fall!

Dagens promenad var en blåsig och galen historia, men det var också frisk och värdefulla.Och den fick mig att komma upp i över 17 000 steg idag samt dryga 100 000 steg den här veckan. Åh, vad jag älskar att jag har antagit den här stegutmaningen. Den gör så mycket gott för mig!

Några steg senare var jag hemma igen och nu när jag sitter och skriver detta, långt senare på kvällen, är jag ganska tacksam för att jag inte behöver ge mig ut mer idag. Det blåser forfarande stormbyar där ute och då är det minsann skönt att kura inomhus.