Bilden visar mig när jag springer i gryningen en morgon i oktober. Det är nu vi kommer in i den delen av året när det är becksvart när jag ger mig ut på morgonen och gryningen kommer lagom till jag har sprungit klart. Nog för att jag älskar ljuset, men att springa i mörker är mysigt och rogivande på ett helt annat sätt än löpningen i dagsljus. Håller du med? Annars beskriver jag här hur jag hittar glädjen i att springa under den mörka delen av året.
Springa i mörker och glädjen i det
Att det är mörkt nu på morgnarna gör att det är mysigare att dricka morgonkaffet i köket. Det blir en mer ombonad känsla och jag kurar ihop mig med kaffekoppen medan jag finner ett lugn. Kanske att detta låter som en konstig laddning inför ett löppass, men jag tycker att det är skönt. Det är som att det där lugnet jag känner i den tidiga morgonen gör att jag får mer energi sedan!
När jag går ut från huset för att springa en runda är det fortfarande mörkt. Jag väljer upplysta vägar eftersom jag inte har någon pannlampa. Men funderar på att införskaffa en då det är en speciell och fin känsla att springa ensam i en mörk skog på morgonen. Behöver dock någon lampa då för att jag ska se vart jag sätter stegen.
I den mörka morgonen är det färre ute än i den ljusa och jag får ofta springa i ensamhet på mina morgonrundor. Det är skönt att kunna gå in i sig själv och i stunden. Jag lyssnar ofta på en intressant podd när jag springer där. Mörkret gör att jag får färre synintryck under löprundan och jag kan gå in mer i podden eller i mina tankar.
Om jag springer en längre runda kan jag ha turen att få uppleva gryningsljuset innan jag har sprungit klart. Det blir som en fin avslutning på rundan och en bonus.
Idag springer jag min Runstreak dag 32 och jag är nästan en tredjedel in på min utmaning. Än så länge har det varit enkelt att få till löpning varje dag. Benen och kroppen är pigga och jag ser inga svårigheter med att springa 100 dagar i rad. Mina morgonlöpningar kommer bli allt mörkare för varje dag som går nu. Det känns mysigt och bra. Hoppas att du känner detsamma inför att springa i mörker!
Väldigt inspirerande, och skönt att läsa att det faktiskt går att springa utan pannlampa fast det är mörkt. Jag tränar hemma varje morgon i gryningen, men har länge velat springa ute.
Kul att du blir inspirerad av detta, Maria-Angela! Härligt att du tränar på morgonen. Är bästa träningstiden, tycker jag!
Lycka till med att springa i mörkret!